COURCIA NEUROPSYKIATRI
IF psykologutredning
Vår omsorg om dig sträcker sig längre än bara till en utredning.
Vad är IF (intellektuell funktionsnedsättning)?
Intellektuell funktionsnedsättning (IF), tidigare kallat utvecklingsstörning, är en medfödd eller tidigt förvärvad nedsättning av den intellektuella förmågan. Det innebär att en person har svårt att förstå, lära sig, resonera, lösa problem och använda information på ett sätt som är vanligt för personer i samma ålder.
IF påverkar även förmågan att klara vardagslivet, som att kommunicera, planera, ta beslut, hantera pengar eller ta hand om sig själv. Funktionsnedsättningen är varaktig och innebär ett livslångt stödbehov i olika omfattning.
Diagnoskriterier för IF
Enligt internationella diagnosmanualer (DSM-5 och ICD-10/11) krävs tre huvudsakliga kriterier:
- Nedsatt intellektuell funktion, vilket mäts med IQ-test. En IQ under cirka 70 är en indikator.
- Nedsatt adaptiv förmåga, dvs. svårigheter att klara vardagliga aktiviteter inom områden som kommunikation, självständighet och socialt samspel.
- Debut under utvecklingsperioden, dvs. under barndomen eller tonåren.
Samsjuklighet
Det är vanligt att personer med IF också har andra diagnoser eller tillstånd, t.ex. autism, ADHD, epilepsi eller motoriska svårigheter.
Registrerad vårdgivare hos IVO
Steg i en Intellektuell Funktionsnedsättning (IF) utredning
Utredningen är uppbyggd i tydliga steg för att säkerställa en noggrann och trygg bedömning.
Vill du veta exakt hur en intellektuell funktionsnedsättning utredning går till? Klicka här för att läsa mer.
Så här går det till – från första samtal till slutlig bedömning.
Sammanfattning IF psykologutredning
En utredning av intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en omfattande process som omfattar flera steg, från intervjuer och tester till medicinska och psykiatriska bedömningar.
Målet är att förstå individens kognitiva förmåga, anpassningsförmåga och hur dessa faktorer påverkar vardagen.
Den slutliga bedömningen leder till en diagnos, om en sådan ställs, samt rekommendationer för lämpligt stöd och hjälp för individen.
1. Inledande bedömning och anamnes
Intervju med individen och anhöriga
Den första delen av utredningen innebär att samla in information om individens bakgrund, utveckling och aktuella funktion. Här får familj och andra närstående möjlighet att beskriva individens utveckling, tidiga tecken på svårigheter, och eventuella symtom som tyder på intellektuell funktionsnedsättning.
Utvecklingshistoria
Det är viktigt att förstå individens tidiga utveckling, till exempel om det funnits svårigheter med motorik, tal, språk, eller social interaktion under barndomen.
Anamnes på andra tillstånd
Det kan även vara viktigt att kartlägga om det finns andra diagnoser eller tillstånd som kan påverka individens intellektuella förmåga, såsom neurologiska sjukdomar, syn- eller hörselnedsättningar, eller psykiska problem.
2. Kognitiva tester och intelligenstest
Intelligenstest
För att bedöma individens intellektuella förmåga används ofta standardiserade intelligenstester (t.ex. WISC-V för barn eller WAIS-IV för vuxna). Dessa test mäter olika aspekter av kognitiv förmåga, såsom problemlösning, logiskt tänkande, minne, och verbal förmåga. Testet ger ett IQ-värde (Intelligenskvot) som kan användas för att fastställa om individen har en intellektuell funktionsnedsättning. Vanligtvis används ett IQ under 70 för att definiera en intellektuell funktionsnedsättning, men IQ-värdet är inte det enda kriteriet som beaktas.
Kognitiv profil
Testerna ger också en profil över individens styrkor och svagheter inom olika kognitiva områden, vilket är viktigt för att förstå var individen har svårigheter och var de kan ha potential att utvecklas.
3. Bedömning av adaptiva förmågor
Adaptiv funktion
För att fastställa en intellektuell funktionsnedsättning måste även individens adaptiva förmåga (daglig fungerande) bedömas. Detta innebär att man undersöker hur väl individen klarar sig i vardagen, i relation till ålder och sociala normer. Bedömningen görs ofta genom intervjuer och observationer i miljöer som hemmet, skolan eller arbetsplatsen.
Det kan också innefatta skattningsskalor som används för att bedöma hur individen fungerar i olika områden som:
Sociala färdigheter
Förmåga att interagera med andra människor på ett åldersadekvat sätt.
Dagliga aktiviteter
Förmåga att ta hand om sig själv (t.ex. personlig hygien, matlagning, påklädning).
Kommunikationsförmåga
Förmåga att förstå och uttrycka sig på ett sätt som andra kan förstå.
Praktiska färdigheter
Förmåga att förstå och hantera vardagliga uppgifter som att ta hand om pengar eller använda kollektivtrafik.
4. Utvärdering av andra faktorer
Medicinska faktorer
En medicinsk bedömning görs för att utesluta fysiska eller medicinska orsaker till de kognitiva svårigheterna. Det kan innebära att man undersöker syn, hörsel och eventuellt neurologiska faktorer som kan påverka intellektuell förmåga.
Psykiatrisk bedömning
Vid behov kan också en psykiatrisk bedömning göras för att utesluta eller bekräfta andra psykiatriska tillstånd som kan påverka individens funktionsförmåga, såsom depression, ångest eller autism.
Samsjuklighet
Vid utredning bedöms även om individen har andra diagnoser eller funktionsnedsättningar, som t.ex. autism eller ADHD, som kan påverka deras utveckling och livsföring.
5. Föräldrainformation och observationer i miljöer
Föräldraintervjuer
Om det gäller ett barn samlas ofta detaljerad information från föräldrar, lärare eller andra vuxna som har haft en nära relation till barnet. Det kan handla om barnets beteende, svårigheter med lärande, social interaktion och emotionell utveckling.
Skolbedömning (för barn)
En bedömning kan göras av hur barnet fungerar i skolan, där både lärare och specialpedagoger bidrar med information om barnets lärande, sociala relationer och förmåga att hantera skoluppgifter.
Observation i naturliga miljöer
Ibland görs även observationer av individens beteende i naturliga miljöer, som hemma eller i skolan, för att få en bättre bild av hur de hanterar vardagliga situationer.
6. Multidisciplinär bedömning
En multidisciplinär bedömning är vanligtvis en del av utredningen för att få en helhetsbild av individens situation.
Detta innebär att olika yrkesgrupper samarbetar för att utvärdera olika aspekter av individens funktion:
Psykologer
Ansvarar för att genomföra tester och göra en kognitiv bedömning.
Läkare
Bedömer eventuell medicinsk orsak till symptomen.
Specialpedagoger eller terapeuter
Bedömer individens lärande och dagliga funktioner.
Socialtjänst eller socialpedagoger
Får ibland i uppgift att ge stöd kring individens sociala och praktiska färdigheter.
7. Slutlig bedömning och rekommendationer
Efter att all information samlats in och analyserats görs en sammanfattande bedömning.
Den slutliga bedömningen baseras på tre huvudsakliga faktorer:
Intellektuell förmåga
Mätt genom IQ-tester och kognitiva bedömningar.
Adaptiv funktion
Bedömning av individens förmåga att hantera vardagen och interagera socialt.
Andra faktorer
Eventuella medicinska eller psykiatriska faktorer som kan påverka individens funktion.
Utifrån bedömningen tas rekommendationer fram om vilka stödåtgärder och anpassningar som kan behövas, både på kort och lång sikt. Det kan innebära hjälpmedel, stöd i skolan eller på arbetsplatsen, anpassad undervisning eller terapeutiska insatser för att underlätta individens livssituation.